Så var det där med rökningen...
Ja jag lyckades vara rökfri fram till kvar över tolv... Jag kände mig inte direkt stolt över att ta den där ciggen.
Kände mig väldigt svag faktiskt men jag tänk under dagen nu efter det och jag känner att jag vill röka (fortfarande inget jag propagerar för), det låter fel men man kan inte sluta om man verkligen inte vill, och jag vill inte till 100%.
Nu har jag ett nytt paket och säger så här, nån dag ska jag sluta. Jag vet inte när men jag får ta det som det kommer och hur jag känner.
Förut innan jag rökte så tänkte jag att det inte borde vara så svårt men nu vet jag hur det känns och vill man som sagt inte sluta till 100% så går det inte att sluta.
Jag får ta det som det kommer helt enkelt och just nu vill jag inte sluta. För er som inte röker tycker säkert att detta inlägg är löjligt och fullständigt onödigt och att jag är en svag person som inte bara kan sluta. Men så här är det iaf och nån dag kommer det säkert då jag känner att det får vara nog men så länge vill jag försöka att inte se detta som ett misslyckande utan att jag ändå försökte även om det bara var för än väldigt kort period.
Däremot om jag känner att rökningen påverkar min träning kommer jag sluta, för träningen är ändå viktigare än att jag röker. Vi får se helt enkelt.
Uppmuntrar som sagt ingen att röka och detta är ju mitt beslut och om det är någon därute som försöker sluta uppmuntrar jag ist de som verkligen försöker och har viljan! Heja er!
Intressant inlägg. Jag vill röka (fortfarande inget jag propagerar för), är ngt ja också känner. Och är några år äldre än dig och har rökt något längre..
Jag funderar för mig själv varför det är så knivigt att säga. Jag gillar att röka. Möjligen önskar jag att jag inte gillade det. Eller att jag aldrig hade börjat så jag slapp gilla det. Avskydde rökning innan jag började.
