mybergstedt.blogg.se

 

De senaste dagarna har jag tänkt en del, eller ja funderat (ovanligt). Det finns så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Att det faktiskt är 3 dagar kvar tills vi åker (!), vad som kommer hände när vi är på plats, hur det kommer gå med våra extra månader, hur kommer det fungera med jobb, hur allt runt omkring kommer bli och hur jag ska ta mig igenom ätstörningen.

 

Well... det jag har kommit fram till är att jag egentligen inte kan göra så mycket än att vänta och ta allt som det kommer. Att sluta tänka så mycket och fokusera lite mer på mig själv och vad som gör mig glad. Göra det som funkar för mig. Människorna som väljer att hoppa på tåget och ta mig för den jag är är mer än välkomna och de som känner för att ta ett annat tåg får göra det. Inte mycket jag kan göra åt.

Det låter ju så otroligt egoistikst men jag menar ju självklart inte att jag bara bryr mig om mig själv och skiter i andra.

Men något jag måste komma ihåg nu är den huvudsakliga anledningen till att jag har tagit det här steget och kastar mig ut på den här resan.

 

Jag vet inte vart detta tar mig eller vad som kommer hända men jag vet en sak; Jag vet vart den börjar och vem jag får genomföra allt det här med. Det kan inte göra mig mer glad, spänd, rädd och exalterad!