mybergstedt.blogg.se

Att få ligga på nätterna och prata med dig, röra vid dig, ha dina armar runt mig, kyssa dig, skratta ihop med dig.. det saknar jag som mest. Ibland känns det så orättvist att vi har detta avstånd mellan oss, det gör så ont. Vissa dagar är lättare än andra men Ibland har jag till och med svårt att andas, då är det som värst. Men samtidigt är jag rädd, rädd för att du inte känner likadant för mig eller för att jag kanske har fel om oss, att avståndet blir för mycket eller om det helt enkelt ens kommer vi bli på riktigt en dag, att vi får leva tillsammans.. Jag tänker alldeles för mycket jag vet men det är tankar jag inte kan låta bli att tänka. Bara tiden kan avgöra detta och i oktober får vi äntligen träffas igen.

I Alanya sa du att vi måste vara starka och det tänker jag vara.