mybergstedt.blogg.se

Att samhället ser ut som det gör idag tycker jag är katastrof och otroligt sorgligt.

Det finns så många där ute, inklusive jag själv, som lider av ätstörningar, anorexi, bulimi, ortorexi osv. Att träna och äta "nyttigt" har blivit en sådan stor sak. Folk blir uppslukade och allt handlar om det, och när folk lägger ut bilder på något i de sociala medierna som anses som "onyttigt" är det oftast någon som kommenterar åh tjockis, svull m.m. Oftast är det inte menat som något taskigt då det oftast är någon vän som kommenterat. 

Andra tar säkert inte sådant på allvar och att jag reagerar så stark när jag ser dessa kommentarer hos folk så är det ju inte så konstigt med tanke på min situation. Men bara det faktumet att folk ser det "nyttiga" och "onyttiga" känns hemskt om du frågar mig.

Alla dessa krav som ställs på oss människor i samhället är egentligen hemska. Man ska se ut som modellerna i tidningarna eller så undernärda som tjejerna på catwalken. Muskler som är till perfektion, magrutor, arm-och benmuskler.

Och det skrämmande är att ingen har egentligen sagt åt oss att det är så vi ska se ut, det är vad vi människor ställer för krav på oss själva för något vi sett i media, det är från filmer och serier och vad vi hela tiden jämför oss med.

Jag är inte mycket bättre. Jag jämför mig hela tiden med andra, kritiserar mig själv och har svårt att äta sådant som är "onyttigt" utan att tänka på hur det kommer påverka mitt utseende. 

Men jag vet ju egentligen sanningen. Att äta något "onyttigt" någon gång ibland skadar inte, speciellt inte om man tränar. Man ska kunna unna sig utan att behöva känns någon ångest för man blir inte tjock på en dag, en vecka eller nån månad. Har man bra matvanor dvs regelbundet ätande och äter som man ska utefter kostcirkeln så är det inget att oroa sig för.

Det är faktiskt sämre att inte äta och ha ett oregelbundet ätande då blodsockret svajar ordentligt och man får behöver att få i sig något snabbt, oftast sött. Och   det kan även bli så att man äter för stora mängder på t ex middagen då man inte ätit någon lunch eller mellanmål. Det är bara ett exempel.

Och det är faktiskt skönt för mig att skriva detta då jag själv behöver påminna mig väldigt ofta över dessa faktum. 

Det finns absolut saker jag behöver skärpa till mig med just för att jobba mig ur den här sjukdomen och ibland kan jag verkligen avundas människor som slipper leva med ett psyke som slipper tänka eller ge ångest när det är dags för att äta.

Ledsen om det blev ett rörigt inlägg men jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Ät, sov, motionera men framför allt lev. Livet är inte värt att slösa bort i någon sjukdom eller extrema fixeringar, tro mig jag vet!