3 månader i Alanya, bra eller dåligt?

 

Nu när jag har vart hemma i Sverige i snart tre veckor tänkte jag helt enkelt göra en liten summering.

Att jag åkte ner till Alanya i februari är egentligen inget jag ångrar. Jag fick chansen att lära känna människor där på ett annat sätt samt träffa helt nya människor som jag idag bryr mig om och tycker väldigt mycket om!
Jag var också med om så otroligt mycket de där månaderna, känns som att man har vart med om saker som skulle hänt periodvis i livet men inte i Alanya inte haha!

Jag hade hur kul som helst, lärt mig så mycket, fått så många mer minnen och nya vänner. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte ner dit, bara slängde mig ut!

Men för mig  som redan kämpar psykiskt blev det tillslut för mycket med all drama, killbekymmer, party och alkohol.
Jag åt inte mer än en gång om dagen den sista tiden där, popcorn eller nötter under natten då vi festade. Rökte alldeles för mycket och sov för lite. 
Kroppen orkar inte och det gjorde verkligen inte mitt psyke heller.

Så 3 månader i Alanya, bra eller dåligt?
Jag skulle vilja säga så här. Åk istället mer regelbundet om det finns möjlighet. Så man får chansen att vila sig. 
Sen är alla olika och står ut med olika påfrestningar.
Carol är ju kvar t ex, hon fixar det och kanske om jag kanske hade vart friskare när jag åkte så skulle jag kanske orkat med trycket.
Trots att jag saknar mina vänner där sjukt mycket, sol och bad och att få festa till så är jag iaf glad att jag tog beslutet att åka hem.

Det kanske inte är lika mycket fart och fläkt här, inte samma drama osv men det blir till det man gör det.
Och jag vill ta tag i mitt liv och få saker att funka. Vakna upp till verkligheten igen.
Livet går inte ut på party och supa sönder skallen, det finns viktigare saker faktiskt! :)

Jag skulle vilja säga att tre månader är lite för mycket, hälften av tiden eller två månader hade räckt. Om man inte vill bli helt mentalt och fysiskt utmattad.
Man kan ju alltid komma tillbaka.
Sen var ju vår tanke att vi skulle bo där så att ha en flygbiljett hem eller ens tänka på att komma tillbaka var ju inget som någon av oss räknade med.

Livet är egentligen bra lustigt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0