mybergstedt.blogg.se

God morgon, jag hoppas att allt är bra med er. Själv känner jag mig väl så där. Det är mycket som cirkulerar just nu i mitt huvud och jag vet inte vad jag vill. Jag känner mig så förvirrad och vilsen. Dels för att jag inte vet vad jag själv känner och dels för att jag inte vet vad som är sant och inte, vad jag kan lita på och inte. Det är svårt när man har suttit i samma situation tidigare, man blir ju "märkt" och det gör iaf mig rädd. Jag vill tänka på mitt eget bästa och någonstanns vet jag ju vad som är bra för mig just nu men samtidigt så är jag rädd att såra någon annan eller att jag senare kommer ångra mitt beslut.. Det känns väldigt egoistiskt men ibland måste man se till sitt eget bästa och känns det inte rätt inombords borde man väl inte leva efter det, då blir man inte lycklig..

Men samtidigt är jag rädd för vad mitt beslut ska ta mig, kommer det leda till ytligare besvikelser eller blir det bara till det bättre (att jag inte blir sårad). Eller har jag bara fel om allt och är det i grund och botten mina känslor som inte lever upp till det som förväntas i den här situationen?

Som sagt, förvirrad..

 

Senare sen på eftermiddagen ska jag iaf åka till Johan och Anna, ska sova där i några dagar. Vi får se hur länge jag blir kvar men både jag och enheten tror att det är bra att jag får komma hemifrån lite, i en mer lugn miljö. Jag har själv tänkt på det men blev påmind om det när min kontakt på enheten tog upp det. Kanske jag kan få lite goda råd om min förvirrade sinnesstämning också när jag är där. Både mamma och och Carol har fått lyssna på mina tankar, såklart är det ju svårt för dem att säga vad jag ska göra men att de tycker att jag borde göra det som känns rätt för mig och gå efter vad jag själv känner, precis som jag känner tycker dem att jag borde tänka lite mer på mig själv i detta läge. Att gå igenom förra årets kaos en gång till är inget jag vill och inget dem vill se mig gå igenom en gång till.

 

Jag har ju nämnt tidigare att det kommer dyka upp såna här inlägg då jag bara skriver av mig och det kanske inte är så kul för er att läsa om. Men som jag sa då så är min blogg till för att visa alla sidor av mitt liv, inte bara det bra delarna. För då skulle inte min blogg kännas äkta för mig eller ens bli min blogg. Min blogg är ju en del av mig, det är mycket jag inte tar med i bloggen men det tror jag är förståligt. Här delar jag mina mål, mina drömmar, min vardag. Min glädje, sorg, frustration och tankar. Bloggen är som min minidagbok. 

Ingens liv är perfekt även fast man kan tro det ibland när man ser alla bra saker, men även om jag lägger upp mycket av det bra sakerna som händer i mitt liv tycker jag att det är lika viktigt att visa er att det inte alls är så bra jämnt. Alla har sin last att bära.