mybergstedt.blogg.se

 

 

Jag fick denna förfrågan igår utav nån av er kära läsare så tänkte besvara det nu :)

Som ni vet har jag varit hocked på Alanya sen 2012 och kan helt ärligt säga att det mest berott på dåvarande pojkvänner (olika perioder såklart) då jag längtat efter killen och det var inte annorlunda denna gången heller även fast killen ifråga aldrig var eller blev min pojkvän men det var någon jag ändå föll pladask för och ville satsa på.

Sen längtade jag efter själva äventyret som jag skulle få göra med Carol. Inte alla som tar eller får den chansen.

Jag längtade efter att komma bort från Sverige och allt det jobbiga, förväntade mig ett glatt liv och kanske få chansen att skapa en relation med denna kille.

Och jag blev inte besviken vad gäller livligare dagar för det var det gott om, speciellt nätter som ni vet!

Jag har träffat underbara människor som jag hoppas kommer finnas i mitt liv länge.

Men allt blev inte som jag drömde om, eller jo i början men ju mer tiden gick ju mer kaos blev det. Intriger, problem med mat/ätstörningen (det blev för påfrestande), sena kvällar, tidiga mornar, jobbstrul och inte blev det något mer med killen!

Jag mådde inte bra sista tiden där, kunde bli på bättre humör med vissa vänner men inombords ville jag bara kväva all ångest som konstant fanns där. Förutom när jag festade.

Visst blev resan till viss del av det jag hoppades på men samtidigt inte. Jag hade t ex inte förväntat mig att åka hem så pass tidigt. Vilket känns väldigt trist och jag saknar min vänner där också.

Jag hade ju hoppats på en lång vistelse, fått göra sommaren där men det blev för kaos helt enkelt.

Jag blev psykiskt rubbad av allt som hade hänt och med ätstörningen i bakgrunden.

Ibland blir inte allt som man tänkt sig men kanske kan man få ut något vettigt av det ändå, som i mitt fall.

Jag har vuxit ännu mer och insett så mycket mer med den här resan så jag skulle inte vilja ha något ogjort. Jag ångrar inget jag gjort eller att jag ens gjorde resan dit. För jag har fått så många nya minnen, vart med om sjuka saker, roliga saker, upplevt mycket och lärt känna både nya och gamla vänner bättre :)

 

Nu när jag har vart hemma i Sverige i snart tre veckor tänkte jag helt enkelt göra en liten summering.

Att jag åkte ner till Alanya i februari är egentligen inget jag ångrar. Jag fick chansen att lära känna människor där på ett annat sätt samt träffa helt nya människor som jag idag bryr mig om och tycker väldigt mycket om!

Jag var också med om så otroligt mycket de där månaderna, känns som att man har vart med om saker som skulle hänt periodvis i livet men inte i Alanya inte haha!

Jag hade hur kul som helst, lärt mig så mycket, fått så många mer minnen och nya vänner. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte ner dit, bara slängde mig ut!

Men för mig  som redan kämpar psykiskt blev det tillslut för mycket med all drama, killbekymmer, party och alkohol.

Jag åt inte mer än en gång om dagen den sista tiden där, popcorn eller nötter under natten då vi festade. Rökte alldeles för mycket och sov för lite. 

Kroppen orkar inte och det gjorde verkligen inte mitt psyke heller.

Så 3 månader i Alanya, bra eller dåligt?

Jag skulle vilja säga så här. Åk istället mer regelbundet om det finns möjlighet. Så man får chansen att vila sig. 

Sen är alla olika och står ut med olika påfrestningar.

Carol är ju kvar t ex, hon fixar det och kanske om jag kanske hade vart friskare när jag åkte så skulle jag kanske orkat med trycket.

Trots att jag saknar mina vänner där sjukt mycket, sol och bad och att få festa till så är jag iaf glad att jag tog beslutet att åka hem.

Det kanske inte är lika mycket fart och fläkt här, inte samma drama osv men det blir till det man gör det.

Och jag vill ta tag i mitt liv och få saker att funka. Vakna upp till verkligheten igen.

Jag skulle vilja säga att tre månader är lite för mycket, hälften av tiden eller två månader hade räckt. Om man inte vill bli helt mentalt och fysiskt utmattad.

Man kan ju alltid komma tillbaka.

Sen var ju vår tanke att vi skulle bo där så att ha en flygbiljett hem eller ens tänka på att komma tillbaka var ju inget som någon av oss räknade med.

Livet är egentligen bra lustigt :)

Då har jag lämnat Alanya för denna gång och väntar just nu på att få kliva på flyget till Istanbul.

Igår trodde jag inte att folk brydde sig om att jag skulle åka hem, menar då folket på Black Horse. Men när det var dax att för mig att gå kom alla fram, kramade mig, önskade mig lycka till och att jag ska ta hand om mig.

Blev så rörd och det var sjukt jobbigt, speciellt med Sofia. 

Trodde inte det skulle bli så jobbigt helt ärligt att säga hej då till nån, då jag kände att de inte brydde sig.

Men en sak måste jag tillägga innan jag avrundar och rör mig mot gaten.

Jag kände smärta och tårar när jag väntade på transfern men väl på och jag lämnade Alanya bakom mig, med fin musik i öronen som påminde mig om alla fina och roliga stunder. 

För första gången lämnar jag Alanya med ett leende på läpparna, just för alla fina människor jag lärt känna och alla sjuka, fina och härliga minnen jag skapat dessa tre månader. Jag kände bara att det där tråkiga och jobbiga stunderna får stanna kvar här och inte följa med mig hem till Sverige. Även denna gång har jag lärt mig något och jag vuxit i mig själv.

Jag vet inte ärligt talat inte när jag kommer tillbaka men just nu känns det okej, dagen kommer komma men när återstår att se.

Min resa i Alanya slutar här men jag tar med mig bagaget och forsätter den i Sverige!

Güle güle Alanya, the city in my heart.

Jag kan säga att jag verkligen längtar till att få åka hem. Speciellt efter inatt.

Grabbarna här har noll respekt. Det gör som det vill, när det vill och hur det vill. Det bryr sig inte för fem öre. Och detta ska vara nära vänner till mig.

Jag ska vara helt ärlig. Igår blev jag så förnedrad, blev kallad slampa och att jag har legat med alla här. Jag vet mycket väl att det inte är sant, saken är bara den att de tror vad det hör och ser. Dvs att om jag sitter med en killkompis eller ens går iväg med en kille tar de föregivet att man ligger med denna person.

Samma sak med om du "känner", hälsar eller ler mot för många.

Det är helt sjukt.

Jag vet ju att det har en annan kvinnosyn men att säga att svenska flickor är billiga fittor är fan att gå för långt, deffenetivt med tanke på hur de själva hållet på. Nya tjejer varje kväll i princip.

Nej jag mådde piss igår när jag var på väg hem från Summer Garden, hade till och med svårt att somna. Jag kände mig verkligen så förnedrad, förödmjukad. Jag kände nästan att det han sa var sant, så grovt var det, fast jag vet ju egentligen att det inte alls är på det viset.

Ett tips till er som kommer hit: Stanna inte för länge. Kom på semester och ha kul, då kan ingen behandla dig så här. De känner dig inte på samma sätt. Det är iaf mitt råd.

Sen måste jag bara tillägga en sak, alla här är inte svin. Killen med mig på bilden är en av det bästa människorna jag har träffat här nere. Hjärta av guld och han är inte alls som killarna jag beskriver om ovan. 

Är det nån jag kommer sakna här ifrån så är det han!

Tror dock min magsäck har krympt, blir mätte fort och känns som magen ska sprängas..

Och då är det bara en måltid sen kvällen innan. Sjukt.. 

Bra att jag kommer hem snart och får ordning på saker och ting. Tror dock att det blir svårt med maten, kommer nog få ta det stegvis. För att inte chocka magen och kroppen.

Nu ska nu få fortsätta njuta av lördagen så hörs vi sen, ciao!

Igår var det fredag och det betyder utgång, även ikväll också. Ni vet ju varför.

Jag trodde inte att det skulle bli svårt att åka denna gång men jag började säga hejdå till några vänner igår och vi ett tillfälle blev jag så rörd att tårarna låg när. Fy Idag ska jag breaka för alla och jag kommer nog bli bemött med olika reaktioner. Vissa bryr sig mer än andra, det visar sig ikväll.

Hade grym ångest igår alltså över detta och kände; Nej jag stannar! 

Men jag vet ändå hur jag känner och det här finns kvar. Det som vill hålla kontakten med mig gör det, och Alanya finns ju här liksom. Ingen omöjlighet att komma tillbaka.

Men ska försöks ordna upp saker och ting nu när jag kommer hem. Kommer ta tid men tar det steg för steg så ska det nog gå bra! :)

Jag går mer och mer tillbaka i ätstörningen, det finns inga vettiga rutiner, för mycket festande och jag ser inte min framtid här.

När jag bestämde mig för att göra denna resa trodde jag att det skulle lösa sig med killen som fanns här, jag trodde jag skulle kunna skapa en riktig vardag, festa visste jag att jag skulle göra och jag trodde jag skulle må bättre i mig själv.

 

Men det blev helt enkelt inte som jag tänkt mig. Jag mår dåligt och har blivit så himla osäker på mig själv, vad jag duger till och för vem jag duger åt.

Men denna resa har varit väldigt bra också. Jag har träffat så många fina människor, haft otroligt roligt, skapat fina minnen och det kommer jag ta med mig hem. Även denna resa har jag varit lycklig och otroligt deppig.

Alanya ger än mycket att minnas, bra som dåligt men för min del får det vara bra för ett tag. Som sagt, Alanya finns kvar. Livet kretsar faktiskt inte bara runt Alanya.

För er som kommer på semester kommer älska det. Det är verkligen en awesome semester ort!

Iaf, god morgon på er!

Helt sjukt är det, jag har sovit i 15 timmar. Kom hem igår efter jobbet, somnade vid 17 tiden och klev upp idag strax efter 8. 

Det har aldrig hänt förut, visst jag vaknade några kortisar i mellan men somnade om direkt. Förstår inte hur det är möjligt?

Jag vet bara att jag var så slut i huvet igår, ville bara somna och sluta tänka så mycket.

Hur är det mer då? 

Jag hade en super kväll igår... Till en början. 

Igår stötte vi på en vän till oss och så blev vi med honom och hans kompis, vilket sluta att vi åkte till Summer Garden och festade ist.

Bjöds på helrör och dans vilket var väldigt kul. Dock förstod jag ganska snabbt vad denna kille var ute efte vilket inte intresserar mig ett dugg. Och på det dyker andra folk jag känner upp och natten fortsatte bra men så kommer vi in i bussen som ska ta oss hem.

Ja vad säger man, nya tjejer, nya att strula med (även mitt förra höll på med någon ny igen), en kräktes och allt var allmänt kaos, jag blev skit arg och kände bara "Nej det får vara nog, finns verkligen inget här för mig mer. Jag åker tillbaka hem till Sverige!"

Så nu kära ni är det bestämt, jag åker tillbaka!

Det är längtan efter att skapa mig ett fungerande liv där jag är trygg, frisk och allmänt lycklig. Omgiven av folk som bryr sig och älskar mig, och som jag älskar och bryr mig om.

Alanya:                         Sverige:

+ Värme                  + Riktiga vänner

+ Party                    + Älskar/älskad

+ Vackert                 + Svensksom-

+ Maten                                mar

+ Annorlunda/sjuka  + Riktig framtid 

minnen                     + Bra rutiner

                                 + Bra matvanor

                                 + Bli frisk

                                 + Familjen

                                + Mindre alkohol

- Jobbet                   - Vädret (?)         

- För mycket party/  - Må  dåligt (?)

alkohol

- Dåliga rutiner         - Inte trivas (?)

- Dåliga matvanor    - Fam.problem

- Dramat                  - Längta tbx (?)

- Skitsnack

- Fejk

- Ingen riktig framtid

- Lite sömn/fritid 

- Dras tbx in i sjukdomen 

(?) = Något jag inte kan veta, spekulationer.

Som om det inte kunde bli värre så har jag åkt på värsta förkylningen. Hostar som en idiot, snuvig, upp och ner feber och orkeslös.

Så därför blev det inte mycket till bloggande igår, hoppas ni förstår.

Och dessutom står jag i ett vägskäl, beslutet mellan att stanna eller flyga hem.

Det är svårare än vad man tror men på något sätt känns det som att Sverige väger mest. 

Känns som det finns så mycket jag vill göra nu, vill hitta livet på riktigt. Något jag trodde att jag kunde finna här men gud så fel jag hade!

Det har istället fått mig att öppna ögonen, inse så mycket.

Jag får se hur jag löser allt, om jag skulle flyga hem och när det isf fall blir.

Ni vet vad jag har berättat tidigare. Hemlängtan, framtidsplaner, mycket festande, dåliga rutiner, jobb och Alanyakillarna.

Jag vill inte att ni ska tycka att jag är tjatig.

Men det är så påfrästande alltihop, jag beskriver mig själv som ett tuggummi. Lika seg som ett, känner ingen direkt energi. Ingen motivation och jag vet att det beror på livsstilen. Fest, krök, jobb, lita sömn, drama.

Något jag insett är att här finns inget riktigt liv, inget att bygga på. Och jag är samtidigt glad för att jag insett detta för jag inser vad jag faktiskt har i Sverige. Människor som bryr sig, älskar mig. Jag har insett att jag inte givit ett liv i Sverige nån chans för att jag varit för upptagen med att drömma om ett liv här, längtat och strävat vilket resultat med att jag skjutit mina vänner och andra möjligheter åt sidan. Varit blind.

Jag drömmer om att få starta ett liv på riktigt, skaffa balans och något jag kan och vill bygga på. En framtid.

Känner mig djup just nu men dessa tankar cirkulerar i mitt huvud hela tiden och för var dag som går längtar jag tillbaka. 

Jag börjar känns mig mättad. Älskar Alanya men staden i mitt hjärta ska nog bara vara en semesterort, och det är det jag kommer sakna väl tillbaka i Sverige. Men just nu har det blivit för mycket av det goda, jag kommer mer än gärna ner till och från istället för att bo här. Helt ärligt.

Jag vet inte hur jag ska lösa allt detta, får helt enkelt fundera lite till och se vad jag kommer fram till. Om jag kommer fram till något.

Något fattas.

Jag sa jämnt i Sverige; "När jag kommer till Alanya igen kommer allt falla på plats, då kommer jag vara nöjd."

Men icke.

Jag känner mig förvirrad, velig och osäker. Jag känner mig inte 100% nöjd med mitt jobb, dels för att jag inte känner att jag gör ett bra jobb. Jag är liksom ingen säljare och passar inte som det heller. Men även för att jag känner att jag inte har någon fritid. Jobbar jag inte så måste jag alltid tänka steget längre. Kan jag vara uppe så här länge, hur kommer jag må imorn, har vi många bokningar? Osv.

Allt är jobb, jobb, jobb.

Visst så är det här nere men just i detta yrke är det ändå skillnad. På restaurang får jag vara på stranden, jag får jobba på ett helt annat sätt. Ett sätt jag känner igen och tycker om.

Jag tycker om och är tacksam för mitt jobb för mina kollegor och chef samt för den hjälp vi fått. Men som sagt det här känns inte som ett jobb för mig.

Hemlängtan ligger också och trycker. Mina nya planer och idéer gör mig ivrig att åka tillbaka samtidigt som jag älskar Alanya och jag vet att kommer sakna det så otroligt mycket.

Som sagt jag är vilsen. Något fattas.

Günaydin!

Har varit på jobbet ca en halv timme, druckigt kaffe och bara vaknar till liv lite extra.

Igår slutade min show tidigare än Carols så jag gick till Englas för att hälsa på min nya svenska bekantskap, han äger restaurangen vilket är lite roligt med tanke på att han är svensk :)

Jag hade inte ätit på hela dagen igår och generös som han är bjöd han mig på middag. 

Alltså ni vet när man är så där dö hungrig och känner att man kan äta vad som helst, så får man sån här mat. Det är som att komma till himmelriket. Så himla gott!

Igår åkte vi iaf hem och la oss direkt, lördag men ingen utgång för vår del. Däremot har en vännina till mig från Norge kommit ner/snart här och hon vill väldigt gärna till Black Horse. Så jag ska höra med henne vad hon har för sig ikväll, kanske drar vi dit tillsammans och får även chans att prata igen en del. Jag träffade ju henne här nere förra sommaren så ska bli kul att träffa henne igen :)

Ni får ha en fin söndag kära ni, kram!

Inte roligaste bilden haha men aja. Utslagen hjälte helt enkelt!

Jag och Carol fick gå hem i några timmar så det blev två timmars powernap och sen tog jag en dusch.

Har dock inte ätit något idag förut en kiwi innan vi gick tillbaka till jobbet igen.

Fanns ingen tid till att göra frulle imorse och jag var inte hungrig. 

Känner mig inte direkt pigg men show blir det ikväll iaf, för oss båda. Igår var det bara jag :)

Jag har även blivit tillfrågad om jag kan vara modell för kvällens show, får ser hur det blir med den saken haha ;)

Kram på er!

Något som jag har lite svårt att förstå här nere är varför killarna här sätter en i "friendszonen" och sen fortfarande bryr sig. 

Jag tror det är så här; Så länge de har dig lindad runt sitt finger spelar det ingen roll för det har kontrollen. Men så fort du trotsar och bryter upp blir det en helt annan sak. Då blir det riktigt arga och börjar hatar dig. De har ingen kontroll längre.

Så tänker jag iaf sen om det stämmer vet jag inte säkert.

Men det stör mig att de tror att de både kan äta kakan och behålla den på samma gång!

Som ex med killen jag träffade här och det blev som det blev med. För några kvällar sen åkte han förbi på moppe och jag (inte fullt nykter) skriker faråt helvete på både engelska och turkiska. Inte det smidigaste direkt men så blev det iaf.

Så när jag kom tillbaka till Black Horse igår och gick med Carol till en kompis bord stod han där och höll en låg hand och pekade finger mot mig.

Jag är inte en våldsam person och gillar inte bråk. Och deffenetivt inte med denna person då jag aldrig vågat vara arg eller "våldsam" mot honom då jag har brytt mig om honom för mycket och varit rädd att förlora honom.

Men igår brann jag av när jag såg hur han hälsade på mig och jag gick direkt mot honom, ifråga satte och greppa hans tröja, stötte till honom i bröstet osv  utan att få nån respons förutom att andra försökte sära på oss.

Han sa senare till Carol att han hade gjort så för det jag gjorde för några kvällar sen, han var skit sur och sa en del fula saker.

Visst det var inte rätt av mig att göra det, jag blir inte bättre än honom direkt,  men han har sagt samma sak till mig ett fler tal gånger och även igår var det grova ord.

Det jag vill komma till med detta inlägg är att det säger att de inte vill ha dig men forfarande blir arga när man trotsar dem och bryr sig. 

Tror inte denna människa är känslolös, han känner säkert något annars skulle han inte bry sig och reagera som han gör.

Men som jag har sagt tidigare, jag har givit upp hoppet om honom efter mycket kämpande och har även kommit till insikt att det aldrig skulle funka. Att han inte värd all den smärta han givit mig. Det har gjort det lättare att släppa taget.

Självklart bryr jag mig om honom och kommer alltid göra, han var min första riktiga kärlek och det glömmer man inte eller slutar bryr sig om.

Vi var alltså ute igår, började på Black Horse och gick äntligen våra t-shitar! Sen drog vi vidare till LA och Miami där vi träffade två kollegor och deras ragg ;)

Efter det drog vi tillbaka till Black Horse för att sedan åka till summer garden :)

Lite bråk mellan mig och en viss person när vi kom till Black Horse men det blev inget större problem, blev bara så jäkla förbannad på hur han bemötte mig. Så gör man inte!

Iaf så blev det mycket dans på summer garden och sen drog jag vidare upp till Teras och sen borgen med tre killar, en svensk som bor här och äger restaurang  samt två killkompisar. Både trevligt men slutade lite så där.

Fullt ös helt enkelt och inte mycket sömn. Har jag tur är det ingen show ikväll och jag får gå hem och decka haha! 

Hur ska ni spendera eran lördag? :)