mybergstedt.blogg.se

Då har jag lämnat Alanya för denna gång och väntar just nu på att få kliva på flyget till Istanbul.

Igår trodde jag inte att folk brydde sig om att jag skulle åka hem, menar då folket på Black Horse. Men när det var dax att för mig att gå kom alla fram, kramade mig, önskade mig lycka till och att jag ska ta hand om mig.

Blev så rörd och det var sjukt jobbigt, speciellt med Sofia. 

Trodde inte det skulle bli så jobbigt helt ärligt att säga hej då till nån, då jag kände att de inte brydde sig.

Men en sak måste jag tillägga innan jag avrundar och rör mig mot gaten.

Jag kände smärta och tårar när jag väntade på transfern men väl på och jag lämnade Alanya bakom mig, med fin musik i öronen som påminde mig om alla fina och roliga stunder. 

För första gången lämnar jag Alanya med ett leende på läpparna, just för alla fina människor jag lärt känna och alla sjuka, fina och härliga minnen jag skapat dessa tre månader. Jag kände bara att det där tråkiga och jobbiga stunderna får stanna kvar här och inte följa med mig hem till Sverige. Även denna gång har jag lärt mig något och jag vuxit i mig själv.

Jag vet inte ärligt talat inte när jag kommer tillbaka men just nu känns det okej, dagen kommer komma men när återstår att se.

Min resa i Alanya slutar här men jag tar med mig bagaget och forsätter den i Sverige!

Güle güle Alanya, the city in my heart.