mybergstedt.blogg.se

Många idag påverkas av media. Allt från dieter till fitnessinspirationer. Man ska vara den perfekta människan som gymmar minst tre gånger i veckan, inte röker och äter rätt. Man ska ha ett bra jobb och en utbildning. 

Jag är en av dem.

Jag sätter höga krav på mig själv. Gymma, äta rätt, helst hålla mig undan från livets goda, får ångest för att jag röker igen. Hoppat av gymnasiet och jobbar på restaurang. 

Det absolut sistnämnda är inget jag har ångest över men det andra känner jag press ifrån varje dag.

Jag har den bakgrunden till att börja med sen några år tillbaka men förföljer mig än idag.

Denna Ben and Jerry glass köpte jag idag, med mycket ångest och tankar liggandes i bakhuvudet. 

Tankar som "Jaha där sprack ditt 'leva sunda liv'."

Saken är att jag vill inte ha det så, jag vill inte gå runt med dessa tankar. Tankar som har förföljt mig så länge nu men tonats ner till en relativt hanterbar grad. Jag vet att ångesten kommer att fortsätta förfölja mig. Ända tills den dag jag slutar setta sån press på mig själv.

Det är svårt när man flera gånger dagligen kollar Instagram och Facebook. Media över lag. 

Och jag vet att jag inte är ensam om att ställa för högra krav på mig själv och sedan få ångesten eller känna sig misslyckad när man bryter mot sina oskrivna regler gentemot sig själv.

När jag kollar på bilden ovan ser jag en fit tjej. Hade detta varit någon annan som jag följer på instagram hade jag tyckt om denna kropp. Tyvärr slits mina tankar itu. Jag ser två sidor av mig själv. Tjejen på bilden och tjejen som framställs i mitt huvud.

Bilden i mitt huvud förvrängs, ger mig en orättvis bild av min kropp. Vissa dagar är det bättre än andra.

Det är resterna av anorexian.

En sjukdom som kan ta flera år att bearbeta och jobba bort.

Fysiskt sätt är det inte svårt, med rätt hjälp och inställning. Det som tar tid och är absolut mest påfrestande och krävande är psyket.

Jag vet.

Jag vill föreställa mig själv som nån hälsoguru. Men frågan är för vilken sak jag gör det?

Innerst inne så vet jag att det är för att dämpa ångesten, slippa den helt. Vilket är fel. För så fort jag känner ett sug för exempelvis en glass och äter det blir det en smäll av ångest och känslan av ett nederlag. Man känner sig dålig.

Det är pressen av den bilden man ställer upp för sig själv. Jag vet att jag sätter för hårda och höga krav på mig själv utifrån min situation.

Det jag vill framföra i det här inlägget är att vi inte borde sätta denna ribba för oss själva. För vad är poängen men med en alldeles för hög ribba som vi inte kommer upp till utan istället tar smällen av det höga fallet påvägen ner?

Det är bara smärtsamt och försätter oss i negativa tankar om oss själva.

Det är himla lätt att säga och tänka detta. Jag vet att det inte är lätt att släppa kraven på sig själv, men det är värt att tänka på i alla fall.

Varför gör jag vissa grejer? För vem gör jag det? Är det här något JAG mår bra utav?

Jag säger inte att man ska släppa kraven helt på sig själv men måste kraven vara så höga?

Detta är en fråga jag kommer börja jobba med, för jag mår inte bra av att falla och känna mig misslyckad gång på gång.

Det jag kommer göra nu känns väldigt risky för mig, personligen. Det är ett känsligt område men av vissa anledningar som jag inte behöver nämna så tänket jag ofta på min personliga utveckling, både på utsidan och på insidan.

Jag var verkligen inte skolans snyggaste  och populäraste tjej när jag var yngre. Jag kommer använda bilder ifrån högstadiet så vi kan ta det därifrån.

Jag var mullig och extremt osäker på mig själv. Det är man väl i den åldern, 13-15 år.

Jag var inte nöjd med mig själv och avundades de snygga tjejerna något enormt.

Saker och ting hände på vägen och jag mådde extremt dåligt, vilket iaf jag ser i bilderna från då och idag. Jag har fått jobba och slita med mitt självförtroende, som fortfarande behövs jobbas på, men skillnaden från då och nu är så stor.

Det är det jag vill visa i dessa bilder. Någon så otroligt osäker person har idag blivit mer självsäker än någonsin och på något sätt känns det så skönt att folk kan se det, speciellt från förr om jag ska vara helt ärlig. 

Det första bilderna är jag 14 år på och så fortsätter det sedan uppåt fram till idag. 

 

Ja hörni, nu tror ni att jag har köpt ett sprillans nytt paket cigaretter men icke! Det här paketet fick jag av morfar för lite mer än två veckor sedan, dagen innan jag fick halsfluss samt samma dag som jag bestämde mig för att försöka sluta röka.

För tio dagar sedan, rökte jag två cigg på kräftskivan vi hade här hemma och sen dess har jag inte rökt. Fram tills idag. Det är inget jag tänker sticka under stolen med.

Jag var extremt röksugen och när tjejen jag umgås med i skolan frågade om jag inte ville ha en så kunde jag inte stå emot. Precis som förra gången jag rökte smakade det inte gott alls, jag fick inte den där nikokicken man hoppas på när man är så där röksugen. Jag kände mig genast ofräsch då det smakade typ askkopp i munnen och mina fingrar luktade rökt, på det blev jag också en aning dåsig i huvudet. Lite huvudvärkskänsla ni vet.

 

Jag ångrar på ett sett att jag rökte när jag lyckats hålla mig så pass länge utan men samtidigt känns det bra då jag ändå känner efteråt att det bara är skit med att röka. Smakar inte gott alls! Det blir liksom ett kvitto, man bli påmind att det faktiskt inte är så trevligt att röka som man föreställer sig när röksuget blir så där extremt jobbigt som idag.

Och så måste jag också påminna mig själv om att även om jag känner mig lite besviken på sig själv - som jag kände efter att jag gav vika för ciggen - om hur bra det faktiskt går för mig att sluta. Från att röka ett halvt till ett helt paket på en dag så har jag kunnat klara mig utan en enda cigg på tio dagar. Det är väl framsteg om något anser iaf jag!

 

OBS! Detta paket har jag bara i väskan, i ett slutet fack bara för att veta att det finns där. Inte för att jag har tänkt öppna det. Det är nog en psykisk grej, jag vet att det finns där i väskan "just in case" och ger någon form av trygghet. Låter konstigt jag vet, men ni som har rökt/försöker sluta förstår nog vad jag menar :)

 

 

 

För det flesta är detta bara en vanlig påse med tortilla chips men varje gång jag ska ta steget att faktiskt äta krävs en hel del beslutsamhet från min sida. Styrka kan man säga.

För ett år sen kunde jag bara drömma om att faktiskt gör en sån grej. Sitta i soffan och käka chips, vilket jag även gjorde i fredags. Det kan jag säga skulle aldrig ha hänt!

Men idag klarar jag att göra det, men jag ska heller inte krypa under mattan med att jag får ångest. För det får jag, iaf dagen efter. Men det handlar om att hålla huvudet högt och borsta bort det. Ignorera oroskänslorna och ångesten.

Det är dagens inspiration! 

Att det våga unna sig och försöka se förbi ångesten.

Även om det inte är lätt, även jag sitter med ångest idag så har jag ändå unnat mig och det är det de handlar om. För mig.

Ja kära ni!

Jag har märkt att mitt läsarantal går mycket upp och ner. Förstår även det då mina inlägg inte är speciellt spännande eller inspirerande för tillfället.

Men vad tycker ni?

Vill ni fortsätta följa bloggisen och tycker ni att jag ska fortsätta?

Isf får ni väldigt gärna komma med idéer, vad ni vill läsa om eller veta mer om. Skulle nog ge mig en kick och jag får fler idéer!

Tror att jag kommer bättre blogghumör när jag börjar skolan och saker och ting (förhoppningsvis) börjar falla på plats. Men det är över en månad dit.

Det är något jag glömt bort för en längre tid. Familj, vänner, tillvaron osv.

Jag hat tagit så mycket förgivet och bara den här veckan har så mycket gått upp för mig.

Både om mig själv och allt runt omkring mig.

Nej allt är kanske inte som det ska vara men jag måste ändå försöka se de positiva också.

Jag jobbar i mellan åt, jag har tak över huvudet, den bästa storebrorn man kan tänka sig, jag har börjat komma min pappa närmre, jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och andra redan genom halva årets gång. 

Men något som jag insåg nu för några dagar sen när jag pratade med min andra moster. Att jag har skjutit bort andra familjemedlemmar, tagit så mycket förgivet men det vill jag inte göra längre.

Att det ska behöva krisa för att man ska inse vad man "slängt" iväg eller ignorerat.

Det är hemskt egentligen men det är ju just då man inser att man behöver sin familj, även de som inte är dina syskon och föräldrar.

Att få stöd från flera håll, att ha någon mer att prata med, umgås med.

Jag börjar känna att det kanske kan lösa sig allt sammans. Skolan kommer igång nästa månad, jag fyller 19 år och jag ska ta vara på tillvaron, uppskatta mer och inte ta saker förgivet.

Jag ska ordna upp mitt liv men framför allt leva det också!

Som ni vet så har jag varit väldigt upp och ner med min träning de senaste månaderna, har aldrig riktigt kommit igång och slarvar mycket. Så den här gången har jag suttit och skrivit ner hur, vad, när och varför jag vill träna och som förhoppningsvis kommer att funka. Jag ska även få mer kontroll på mitt ätande igen så att jag slipper sötsug och ångest. Kanska även ska göra en lista på vad jag äter under en veckas tid, fick ett sånt tips från SCÄ förut. 

Jag vill helt enkelt komma tillbaka till de rutiner jag hade när jag gick i skolan.

Tror också att detta "schema" kommer vara bra när jag kommer in i skolan igen.

Så här kommer min motivationslista! 

6/7 2014

• Måndagar

• Onsdagar

• Fredagar

• Söndagar

Styrka.

• 20 situps

• 6 armhävningar

• 20 squots 

Allt x3 förutom squots där det är 20 x2 + 30 x1.

Ca 30 min intervallrunda (PW och jogging).

• Träning efter frukost 

• Ingen cigg förens efter träning.

(Kommer dock behöva ändras när skolan kommer igång då det få bli på eftermiddagar ist).

• En bättre självkänsla

• Dämpa ångesten 

• Hålla kroppen i form

• Ha något som är stabilt i vardagen

• Utlopp för mina känslor och tankar

Detta kommer bli en utmaning och redan imorn kommer jag säkert känna "nä jag orkar inte" men ska tamigtusan ta tag i det här nu, jag kan ju inte må sämre med träningen direkt.

Och det kommer vara tuft i början, det är ju därför jag har backat från träningen för att jag är utform.

Tror att jag känner mig besviken på mig själv när jag känner av att man inte är i toppform som förut.

Men det ska jag också ha som morot, att bli bättre.

Har jag börjat att träna en gång så ska jag klara det igen!

En henna, älskar mönstret och speciellt det första motivet.

Men funderar på om jag ska göra en tatto som slingrar sig från underarmen och ut på ett finger, pekfingret tex. Så snyggt! 

Nåt i stil med andra bilden, vad tycker ni? :)

Älskar akrylnaglar och äntligen har jag fått det igen!

Har nämligen vart hos min moster idag som har ett kitt så hon fixade mina naglar :)

Så nu känner jag mig fräsch igen! ;)

T-shirt H&M REA 75 :- // Topp H&M 49.50 :- // Midjejeans Salt 399 :- // Skor DinSko 99 :- //

Ett STORT grattis till min älskade vän Josse som tagit studenten idag!

Jättestolt över dig!

Alltså ja detta med självdisciplin är inte min starka sida längre. 

För några år sen var jag så beslutsam och driven, tills det gick över styr dock.

Men vill kunna ha det igen. Nu är jag alldeles för bekväm. Jag har ingen motivation till att träna. Eller jo det kan komma små stötar ibland men så försvinner det dagen där på och jag ger mig inte ut iaf.

Jag vet egentligen inte vad det beror på. Kanske för att jag var trött på allt en period, hoppade av skolan och drog. Vilket resulterade i mindre disciplin och träning.

Så nu tänkte jag så här.

Om ni, mina kära läsare ville ge mig tips på antingen hur ni själva tränar (helst i naturen) för att få det lite roligare. Eller vad som ger er motivation eller tipsa om något bra knep som får en att sparka sig i arslet och får saker gjorda?

Vad ni än har, tipsa på!

Kram på förhand!