mybergstedt.blogg.se

You should not reread the old chapters  just because you miss the story. 

Instead you should look forward for a new one.

Det jag kommer göra nu känns väldigt risky för mig, personligen. Det är ett känsligt område men av vissa anledningar som jag inte behöver nämna så tänket jag ofta på min personliga utveckling, både på utsidan och på insidan.

Jag var verkligen inte skolans snyggaste  och populäraste tjej när jag var yngre. Jag kommer använda bilder ifrån högstadiet så vi kan ta det därifrån.

Jag var mullig och extremt osäker på mig själv. Det är man väl i den åldern, 13-15 år.

Jag var inte nöjd med mig själv och avundades de snygga tjejerna något enormt.

Saker och ting hände på vägen och jag mådde extremt dåligt, vilket iaf jag ser i bilderna från då och idag. Jag har fått jobba och slita med mitt självförtroende, som fortfarande behövs jobbas på, men skillnaden från då och nu är så stor.

Det är det jag vill visa i dessa bilder. Någon så otroligt osäker person har idag blivit mer självsäker än någonsin och på något sätt känns det så skönt att folk kan se det, speciellt från förr om jag ska vara helt ärlig. 

Det första bilderna är jag 14 år på och så fortsätter det sedan uppåt fram till idag. 

..when I'm coming home late after work, this is all I want. Someone who is there, welcomes me home with his arms around me. Just there, right beside me. Nothing more. It would be perfect.

Yes I am! Jag vet att jag inte varit aktiv på flera månader(!) och det märks på det sänkta följarantalet. Jag behövde en break från bloggen helt enkelt, kände ingen lust alls för att uppdatera så jag lät bli helt enkelt. Men som sagt nu är jag tillbaka och jag hoppas att mina förlorade följare hittar tillbaka till min lilla blogg! :D

En del har hänt sen jag sist bloggade (suprise,suprise), jag har inser att jag är en väldigt upp och ner människa som har rätt svårt att bestämma mig och följer spontant vad som känns rätt här och nu.

Det vill säga att jag nu, igår faktiskt, har flyttat tillbaka till pappa och mina småsyskon. Jag pluggade ju i Norrtälje och jag trivdes jättebra, fick en vän för livet och det rullade på. Tills jag för två helger sen spenderade lördagen hos pappa och var uppe en sväng på mitt gamla jobb. På restaurangen som jag jobbade extra på förra vintern och i somras. Jag fick höra av stammisarna att hon som jobbade på heltid slutat och de undrade om jag skulle ta över hennes tjänst. Jag, en aning berusad och överraskad, började sakta fundera på om jag skulle snacka med chefen om det. Jag träffade sedan på en annan kollega dagen efter och vi pratade lite.

Jag kändes mig mer och mer sugen på att höra av mig till chefen vilket jag sen några dagar senare gjorde(förra veckan alltså).

Jag har verkligen saknat att bo i stan, lätt att ta sig överallt, mer självständig osv. Och så känner jag så här, jag är 19 år, jag har hackat fast i skolträsket (blir liksom aldrig klar) och jag vill försörja mig själv. För mig är det så självklart! 

Hade jag inte fått det här erbjudandet av heltidsjobbet så hade jag aldrig hoppat av skolan igen. Men nu har jag det och imorn är min första arbetsdag som heltidsanställd! 

Känns sjukt kul!

Kram på er! :)

För exakt ett år sedan bodde jag i hagsätra, jobbade på Donken, pluggade på Didaktus, blev av med solariumoskulden, skulle försöka sluta röka (gick inte så bra) och var inställd på att träffa pojkvännen i oktober nere i Alanya.

Oj vad allt förändrades, vad mycket som har hänt och vad fort det har gått.

Det tog slut med killen, jag längtade fortfarande som en galning på att få åka. Det var i princip då som jag bestämde mig för att jag ville dra så fort som möjligt till Alanya stanna där, eller rättare sagt när jag skulle åka hem till Sverige. 

Kär blev jag också. 

Som sagt, galet mycket har hänt sen dess men vad långt bort det känns. Var det förra året jag slutade på Donken liksom?

Nu bor jag i Närtuna, har gått vidare från den kärleken, gjort Alanyaresan, pluggar i Norrtälje, att röka är inget jag vill eller gör längre och så försöker jag pussla ihop vardagen på bästa sett :)

Undrar hur mitt liv ser ut om 1 år från nu, återkommer 1 september 2015 om det! ;)

... I mitt liv.

Mina fina vänner.

Så glad att vara nära er igen!

Ja ett ryck är minsta man kan säga. Denna vecka fick jag nåt slags "återfall",  Alanya återfall.

Jag kände bara att nu drar jag ner även om det är för en vecka. Jag försöker fixa mer jobbdagar och drar ner. Så tänkte jag.

Självklart vill jag ner för att träffa människor jag älskar och saknar så in åt *pip* mycket! Men den största anledningen till att jag ville ner var för att fly. Det har varit så för mig de senaste två åren, som jag har sagt förut. Jag flyr från det jobbiga här.

Så fort jag känner att det inte funkar eller något som får mig att vilja skita i allt igen så tänker jag flykt.

Men jag ska inte fly, inte den här gången. Jag ska hitta guldkornen här, göra det jag mår bra av och blir glad av här. 

Saken är när jag får ett sånt här återfall så stänger jag ut det flesta, till och med mina bästa vänner. Jag vill inte göra nåt, vilket inte gör saken bättre för fem öre.

Men jag ska vända på detta beteende nu, för det är inte hållbart.

 

Detta är en bild på mig när ja var ca 14 år gammal och som får symbolisera lite av min bakgrund/barndom.

 

Jag flyttade en del som barn. När jag var 4,5 så flyttade vi ut till Närtuna och där bodde vi tills jag var 10. Vi flyttade till Rimbo som ligger ca 20 min ifrån Närtuna. Ett år senare flyttade vi tillbaka till Hagsätra där jag även bor idag. Vi bodde här i ca 1,5 år innan vi flyttade ut tillbaka till Närtuna och jag gick börja samma klass igen med mina barndomsvänner.

Jag fick hela högstadiet i Rimbo men när jag började gymnasiet flyttade vi tillbaka till Hagsätra.

 

Ja jag vet, rörigt! Men för mig var flyttarna aldrig jobbiga. Jag tyckte snarare om de. Däremot kan jag tycka att det är jobbigt idag att ha sina bästa vänner och barndomsvänner så långt bort. Även om det bara tar runt 1,5 timme att ta sig till Rimbo kommunalt så är det ändå en liten bit och spontana träffar händer därför inte så ofta.

 

Vet inte om detta är så intressant för er att veta men jag vet att några har haft önskemål om att veta lite mer om min bakgrund. Så här har ni en snabbversion kan man säga om min uppväxt hehe :)