mybergstedt.blogg.se

Men det finns ju sina förklaringar till det. Det finns så mycket som ligger och gror i mig och den senaste tiden har jag börjat tänka på framtiden, hur jag vill leva och hur den ska se ut.

Jag vet att jag vill se mig själv någon annanstans, att få kunna bygga upp något, ett liv där jag vill bo och leva. Egentligen har jag inga yrkesplaner, vad jag vill jobba mer. Jag tycker ju om bar och restaurang branschen och har ju funderat på att bli bartender.

Det är ju såklart inget man kan jobba med livet ut men just nu och framöver så funkar det ju.

Och det här med att flytta utomlands är ju inte så lätt som jag önskar tyvärr. På något sätt går det ju och jag ska inte hymla med att det helt klart skulle vara lättare med en större plånbok. För så är det ju tyvärr.

Att jag har börjat tänka så här är ju för att jag inte går i skolan längre och jag har tagit ett steg in i vuxenvärlden nu även fast det inte riktigt känns som att jag är "vuxen".

Att ha fyllt 18 känns en aning surrialistiskt, var jag inte 16 nyss?

Att vara vuxen handlar om att ta ansvar och just nu känns det som att jag har väldigt lite av den varan. Visst jag jobbar helger men det ger ju ingen regelbunden vardag och i veckorna har jag egentligen inget att ta ansvar över. Vilket känns otroligt trist och understimulerande.

Och att jag jobbar är för att jag har ett mål, spara pengar så att jag kan klara mig första tiden i Alanya. Utan det målet vet jag inte vad jag skulle göra, antagligen jobba för ingenting, pengarna visst men det gör mig inte lycklig.

Att inte ha något stöd från någon utanför familjen är tuft och att inte ha möjligheten att träffa mina vänner som jag vill just nu är skit. Även fast jag inte är ensam så känner jag mig mer ensam en någonsin.

Den dagen då jag har lyckats få alla bitar på plats, eller åtminstone kan börja se pusslets motiv, det är dagen då jag kommer känna mig nöjd med mitt liv och hur jag har valt att leva. Vilka jag får ha i mitt liv och vilka som vill ha mig i sitt.