mybergstedt.blogg.se

 

Jag har förklarat i ett inlägg tidigare varför jag drar mig till Alanya och varför jag trivs så bra där men svarar gärna på det igen :)

 

Förra sommaren, alltså sommaren 2012 var jag i en period där jag inte visste vem jag var eller vad jag ville. Jag hade precis börjat må bättre från sjukdomen och att jag fick åka till Alanya var en slump egentligen, jag valde inte vart jag skulle resa utan det gjorde min mormor då hon bjöd på resan. Hur som helst så upptäckte jag så mycket nytt och fick något som gjorde mig lycklig. Jag fick möjligheten att åka ner fler gånger samma år och ju mer jag var där ju mer utvecklades jag som person,mer utåt, mer levande. 

Den här sommaren spenderade jag hela sommaren i Alanya som du vet och har lärt mig ännu mer och fått mer erfarenheter, vuxit något enormt som person.

Alanya och människorna där har givit mig så mycket. Kärlek, sorg, svek, lycka, erfarenhet, upplevelser, minnen för livet och en chans att växa. Det har blivit en plats jag älskar och trivs i, ja trots att jag har varit med om mindre bra och roliga saker.

 

Det skulle nog lika gärna kunna varit Grekland, Bulgarien, Spanien osv men nu blev det Turkiet, Alanya. Staden har blivit en del av mig just för att jag har fått växa så mycket där. För vissa kanske det låter töntigt men för mig är det faktiskt inte det.

 

Förstår också vad du menar med att livet "leker" (vilket det verkligen inte gör alla gånger trots att det är sommar och säsong, mycket händer) under högsäsongen och att livet där nere nu under lågsäsong inte är det samma. Men för min del tror jag inte det spelar någon roll. Carol kommer vara med mig, jag har fått en del vänner där och mammas pojkvän bor där. Jag har fått andra anknytningar än vad en turist som kommer dit första gången har. Skulle jag ha vart en turist som åker dit första gången nu i februari så skulle jag tycka det var skit trist antagligen, om inte annat känna mig väldigt lost. Men jag anser att så inte är fallet nu.

 

Ett ord som kom att spela stor roll till allt detta som jag har fått vara med om är "Ja". Ett enkelt ord som kunde ha blivit ett "Nej" och som antagligen inte hade lätt mig dit jag är idag. Det kanske låter fjuttigt, hur kan ett sånt ynka ord göra sån skillnad? 

Tro mig, i mitt fall vad det just det där lilla "fjuttiga" Ja:t som blev början på allt. 

 

Hoppas du fick svaret du hade hoppats på Rebecca :)