När det är som allra svårast
Det är nu när allt känns som tyngst som jag saknar min familj som mest.
Att få en varm och hård kram av mamma, en kram fylld med kärlek och styrka.
Jag känner mig så utmattad, vet inte vart jag ska hämta kraft ifrån. Allt detta har hållt på så länge, varit så utdraget och har tagit kraft från mig länge nu. Och som inte detta vore nog så har jag ätstörningen på halsen också.
Jag har seriöst övervägt att boka en biljett och dra tillbaka till Sverige men jag vet att jag inte mår ett dugg bättre där. Här har jag åtminstone ett jobb att gå till, i Sverige skulle jag bara gräva mig djupare ner i gropen jag redan ligger i.
Så som ni förstår är det inte så lätt just nu men jag ska ta mig igenom det här på något sätt.
Kommentarer
Trackback
