mybergstedt.blogg.se

Eftersom det blev en hel del frågor tänkte jag svara på några i taget och lite efter som, hoppas det går bra :)

1. I ditt förra inlägg skrev du om hur killarna i Alanya "utnyttjar" turist tjejerna på olika vis, har det gjort att du avstår från att inleda något med någon och tänker "smartare" samt ser lättare vad de är ute efter eller är det fortfarande svårt att avgöra?

Nja skulle inte säga att jag är emot att inleda något med någon men är nog mer försiktig, speciellt efter den 3:e killen här. Kanske är jag dum som inleder något med någon men blir man intresserad så blir man men som sagt är mer försiktig efter detta.

Nej det har jag inte, vet bara att han är i armen nu och sist jag pratade med honom var i dec-jan. 

Jag har alltid haft komplex över min kropp, åtminstone från 4:e klass.

När jag var 14 ville jag gå ner i vikt och efter ett besök hos skolsköterskan började jag minska på maten, träna och så blev det en fixering då jag jag blev som besatt av resultaten jag fick och jag satte fler och fler viktmål.

Jag var större ja, vill inte nämna nån vikt då jag inte vill påverka någon på fel sätt. Jag trivdes inte med mig själv och ville göra något åt det men det gick snett tyvärr.

Min tillfrisknad är väldigt upp och ner. Som du säger så kommer det alltid sitta i huvudet mer eller mindre även om man kroppsligt är frisk. 

Ja jag har två stycken. En på handleden "Perge Pugnare" som är latin och betyder Fortsätt Kämpa. Den andra är också en text och sitter över vänstra revbenen "You have come this far, don't give up now". Och fler kommer det att bli :)

Hm skulle väl säga att det som jag har märkt är mest tydlig skillnad är att män/killar är mer överbeskyddande mot oss kvinnor/tjejer. Vill helst ha koll och talar om vad man får göra och inte. Och när det möter en svensk tjej blir det oftast krock då svenskar inte har den typen av kultur.

Jadu, kan inte säga att jag är en expert på ämnet då jag ett par gånger gjort det på fel sätt. Men vad jag jag gjort nu efter den senaste killen är iaf att jag har raderat honom ur mitt liv. Dvs raderat honom på fb och insta. Att hela tiden se vad som händer och sker i personens liv  gör det inte lättare att gå vidare. Jag har heller inte haft någon kontakt med honom irl då jag bara ignorerar och vise versa.

Även här är jag inte direkt någon förebild då jag valde att hoppa av gymnasiet (dock av flera anledningar än bara skoltrötthet). Men något jag iaf kan tipsa om är att tänka på det som är positivt med skolan. T ex vännerna. Sen tycker jag att du ska vända dig till en lärare du litar på och trivs med, förklara hur du känner och om det finns något de kan göra för att hjälpa dig. Kanske det bara är att peppa dig lite extra eller kollar hur det går för dig lite oftare. Att du har något stöd ifrån någonstans. Vet iofs inte Im du går på högstadiet eller gymnasiet men på gymnasiet vet jag iaf att det finns bra lärare som är villiga att stötta dig. Håll ut och tänk att du snart är färdig, du fixar det!