mybergstedt.blogg.se

När det spökar

Ja det är rätt sjukt egentligen, vågen visar en sak och ögonen något annat.

De två första bilderna känner ni säkert igen, de är tagna för 3 veckor sen precis när jag kom hem. Och de två sista är tagna idag, strax efter att jag vägt mig.

Vågen visar att jag gått upp ett kilo sen jag kom hem. 

Ni kanske inte riktigt förstår min ångest för det men saken är att det var lite chockande på ett sett. Kan inte påstå att jag tycker att jag gått upp något. För helt ärligt, min mage har blivit plattare och jag har en lite annan figur. Har faktiskt vart rätt nöjd ibland när jag sett mig i spegel men så kommer siffrorna.

Dessa siffror som jag alltid varit så rädd för.

Saken är den, ja jag har gått upp men knappast i fett. Det kan jag iaf inte påstå.

Men i huvudet viskar den där saken som ge mg ångest, men du har ju faktiskt gått upp ett kilo.

Det är då jag försöker putta iväg dessa tankar med vad jag egentligen känner för min kropp, om jag ser mig själv med ärliga och öppna ögon.

Och vad andra tycker, och inte är det var den där saken säger i mitt huvud.

Försöker se det realistiskt, muskler väger mer än fett.

Och en annan sak man bör tänka på när man ser sig själv i spegeln. Ljuset.

Beroende på vilket ljus du står i så ger det olika reflektioner.

Ni har säkert vart med om den känslan i omklädesrummen och ljuset är hemskt. Då kan jag må riktigt dåligt men så tänker jag på att ljuset också gör sitt.

Det är trixit det där med vikt och kropp. Vad man ser är det som stämmer, om man inte har ätstörning osv och har nån i huvudet som ger dig fel kroppsuppfattning.

Vikten är bara siffror och behöver inte betyda att man är tjock. Man kan lika gärna ha muskler som väger.

Detta är vad jag intalatar mig när det spökar, ren fakta.

Ett kilo hit och dit kan ske på en natt, det handlar om hur mycket vätska din kropp håller i sig. Vissa dagar suger kroppen åt sig mer vätska än andra. Drar du på magen så kan du höra att du har vätska i kroppen, för det gungar till. Och ja, jag har själv ätstörningar- anorexia så jag vet vilken jävla ångest man får. Min månad kan bli förstörd för ett ynka hekto. Men vågen tar faktiskt inte hänsyn till hur mycket vätska man har. OCH vare sig jag kan tro det själv eller inte, så hoppas jag att jag nån gång i framtiden kommer kunna se dem siffrorna som endast siffror och inte ta det på liv eller död. 1 kg muskler väger lika mycket som ett kilo fett, MEN muskler tar mindre plats. Så bara för att man har gått upp men ändå blivit mindre, så är det för att fettert har blivit till muskler.. Känns sjukt dumt att sitta o skriva sånt när jag själv har svårt att tänka så. Men min psykolog har sagt till mig så här,

Vad händer om du går upp?
-Jag blir fetare
Men dör du?
-Nej, men jag blir ledsen.
Vad händer om du går ner?
-Jag lyckas
Lever du extra mycket då?
-Nej, då vill jag gå ner mer.
Vad händer om du går ner och går ner?
-Jag kanske kan duga?
Men dör du?
- ?

Det får mig alltid att tänka, lever jag endas för att försöka duga i andras ögon genom att ta dö på mig själv?

Ett tips, läs Dhali lamas bok, meningen med livet, jag finner så mycket ro i den boken, och den hjälper mig enormt..

Jag vet att det är svårt, men fuck alla jävla spöken. Smal är inte lika med lycklig, det är fan dags att inse det.

Nu kör vi, vi ska ha våra liv tillbaka.