mybergstedt.blogg.se

Vägen att gå

Det är som en tornado inom mig.

Mina känslor kastas runt ochför var dag som går blir jag allt mer förvirrad, det är som att jag inte vet vad jag vill längre.

Ibland undrar jag om det bästa vore att lämna det som varit bakom mig. Kapa banden för att kunna fokusera på nuet.

Inte se tillbaka, inte gå tillbaka.

Under två års tid har Alanya varit en sådan stor del av mig. Och när jag ser tillbaka på det så inser jag hur uppslukad jag har varit.

Jag gav upp i princip allt, ett dåvarande förhållande, skola, jobb och till och med vänner då jag inte tagit mig nog ordentligt tid med dem.

Och nu sitter jag här utan utbildning och jobb.

På något sätt så känns det som att jag har gjort mitt i Alanya. Hade det inte  varit så att jag lärt känna så många hade jag inte suttit här och övervägt att åka tillbaka.

Jag har haft kärleken där, smärtan, dramat, festandet, sveken, lyckan, sorgen.

Allt det där har gjort mig till den jag är idag och jag gillar inte allt. Man blir skadad av allt svek och lögner. Och för att inte tala om den skeva bilden av vad jag får göra och inte. Det har en annan syn där och jag har nog sugit åt mig en del av det och jag tänker på vad konsekvenserna kan bli av mina handlingar och sättet jag ser mig själv på.

Det jag vill komma fram till är att jag nog blivit mer skadad än vad jag har trott. Allt har påverkat mig och idag vet jag inte vad jag ska ta mig till, vilket val jag ska ta eller vilken väg jag ska välja att gå...

Hej My! Jag har en liten fråga till dig angående flyg till Alanya/Gazipaša, du verkar ju vara lite erfaren enligt bloggen ;) Jag ska ner 1 månad i juli och tänkte höra om man ska ta enkelbiljett och boka hemresan när man är där? Hoppas du får en fin sommar :))

tusen tack för receptet! jättesnällt av dig och din mamma :)

Jag kunde inte låta bli att kommentera ditt inlägg. Jag åkte till Alanya för första gången förra året i April. Några dagar innan hemresa, träffar jag en kille på bargatan (en turk, dah xD). Vi klickade direkt. Jag åkte hem , men kom tillbaka redan efter tre veckor, för honom. Massa saker hände, vill inte riktigt gå in i detaljerna. Men det var iaf bra mellan oss och jag var kär. Jag åkte tillbaka och tänkte "det är jag o han" men va hände. Han skrev aldrig till mig, ignorerade mig totalt o sen blockerar han mig på fb. Blev galen, sen så hittade jag (lite random) en tjejs instagram. Kollade igenom den, det visade sig att det var hans flickväns instagram. Hittade även hennes fb och såg allt. Det gör än idag lite ont i mig när jag tänker på bilderna jag såg på dem....
Iaf, problemet var nu att jag redan hade bokat en ny resa till Alanya fast i augusti. Jag mådde piss i början men hade en så rolig sommar i Sverige med mina vänner. Jag åkte dit igen efter tre månader och jag visste att han skulle veta att jag är tillbaka (det är alanya, alla berättar...), men det sket jag i. Såg honom aldrig, förrän en dag då jag stod i centrum innan midnatt och frenetiskt googlade på min mobil om heliumballonger i Alanya. Jag bara tittade upp och såg honom titta på mig o det enda jag tänkte var "det är han". idioten hade tom nerven att komma fram o hälsa, med sin tjej med sin. Jag bara skrattade.
iaf, jag åkte därifrån och tänkte det här är min sista gång i Alanya, jag åker inte tillbaka.
Månaderna gick o jag började satsa på plugget, självklart tänkte jag på honom, jag har aldrig gillat någon så mycket såsom jag gjorde för honom.
Så kom det en kväll då han skickade en vänförfrågan till mig, jag var i chocktillstånd. Helt paff.
Jag skrev till honom och frågade hur han vågade skicka en vänförfrågan till mig. Vi tjafsade och jag ville vara en bättre person så jag skrev helt enkelt ha det bra, ha ett bra liv, hejdå.
Men så skrev han till mig efter nån vecka eller två, är du fortfarande sur på mig.
Jag som är naiv, svarade, jag tänker fortfarande på hur det hade varit om jag bara hade blockat honom från hela början. Vi pratade o han skrev jag måste ringa dig, jag ringer dig nu. Vi pratade i 4 timmar eller mer tror jag.
Vi fortsatte o prata. Tror du inte jag har åkt igen till Alanya fastän jag hade sagt till mig själv aldrig mer? Jo xD
O nu är jag hopplöst förälskad i honom. Vi har båda valt att gå vidare, men tillsammans. Jag visste redan från hela början att han gillade mig o väldigt mycket. Och jag hade rätt.

Det jag försöker förmedla till dig är att aldrig säga aldrig för man vet aldrig vad som händer. Du är fortfarande ung, du hinner plugga o skaffa dig en utbildning och jobb. Det kan gå fort tom om du har viljan och disciplinen. Och när det kommer till vänner, bryr dem sig om dem så stannar dem kvar oavsett vad (självklart finns det väldigt små enstaka fall då man bryter upp vänskapen) men inte över att du åker till Alanya och är där.

Jag läser en utbildning just nu, bara för att lite, börja en utbildning och se om den passar dig, du kan bara hoppa av och börja något nytt. Det kanske låter tråkigt att läsa en viss utbildning, men när man väl går på den tycker man att den är skitkul.
Jag hoppas att jag hjälpte dig lite, det är bara att fråga mig om det skulle vara något :)